Idag har jag inte haft flyt. Alls. Som jag nämnde igår så är idag, den andra september, dagen för fantastisk förändring part one. Vilket förmodligen hade fungerat, om jag inte hade fått en dålig start och vaknat arg. Jag är i princip aldrig arg. Irriterad, absolut. Men arg, nej.
Klockan ringer 07.30 för att pappa ska gå upp. Jag vaknar och ber honom ställa om klockan till åtta. (Jag tycker nämligen om att ha lång tid på mig på morgonen, så att jag kan få pli på mitt hår och dricka te utan att bränna tungan.)
Hursom. Pappa säger säger då; "Men vad behöver du väckarklockan till, jag är ju vaken."
Dum som jag är ställer jag inte själv om klockan. Vilket leder till att pappa väcker mig när klockan är tjugo över åtta. Det är lite väl sent. Då har jag bara en timme och fem ynka minuter på mig innan svenskan börjar. Jag flyger upp ur sängen och påpekar att det inte var ett bra drag att väcka mig så sent eftersom jag ska platta håret.
Då säger pappa följande: "Men, ska du verkligen tvätta håret på morgonen?"
Nej, det ska jag inte, jag ska platta håret, säger jag med min hesa röst och täppta näsa. Pappa svarar då, begåvat nog, med orden: "Jag tycker inte att du ska tvätta håret på morgonen." Det hela upprepar sig kanske, fem gånger.
Vad i helvete.
Imorgon får alltså bli dagen för min positiva förändring part one. Nu ska jag gå och ställa väckarklockan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar