Upprättelse (igen)

Ställningen mellan mig själv och folk som inte skickar hjärtan
blev igår 1-0. Till mig! Ha ha!

Upprättelse

Jag hade rätt, helt otroligt. Det var en alldeles värdelös torsdag.
Pricken över i, eller kanske eftersom det är negativt menat till och med droppen som fick bägaren att rinna över, var att maskeraden på lördag inte blir av.
Med tanke på hur mycket vi har pratat om det här kan man, om man är Carlos (eller om man bara vill härma honom), säga:

Näe, det är pinsamt.
Näe, det är inte okej!
eller, allas vår favorit:
Det där är pennalism!

Imorgon blir en bra dag! Yiha!

Theory #2

Det är en kort teori, men ack så viktig!

Nu är det såhär. När man är mer vänner än bekanta, avslutar man sms/telfonsamtal/wallposts/msn-konversationer osv, antingen med ett hjärta eller med någon typ av fras, typ "puss och kram".
Carlos vägrar inse detta, så nu söker jag medhåll från övriga i bekantskapskretsen. Någon som har förstått det här är Annabanana Gorki. Alltid skriver hon glatt och trevligt.
Jag tror att vi båda anser att tonrelaterade missförstånd ska undvikas...

Alltså, själva teorin.
Får man ett hjärta eller dylikt skickat till sig, är man skyldig att ge något likvärdigt tillbaka. Man måste helt enkelt återgälda, det hör till god ton. Endast om man hyser agg mot personen i fråga, eller bara vill göra relationen aningen kyligare får man låta bli.
Det finns alltså anledning att ta det personligt om man inte får något tillbaka, då man kan anta att det finns någon typ av olöst problem i relationen. Så det så.

En typisk dag

Det är en typiskt regnig dag.
En typisk innedag.
En typisk dag för att sitta och vänta.
"Vänta på vadå", undrar man, och jag svarar, "absolut ingenting". Inget att vänta på, inget att få. Det är en typisk dag för det. En dag utan vänner, av någon anledning. Varför är vissa dagar så? Är man mindre tilldragande som ring-objekt vissa dagar? Ibland ringer alla på samma dag, ibland ringer inga. Idag är en typisk kontaktlös dag. Hm.

Värdelös torsdag

Idag har jag inte åstadkommit någonting av värde. Överhuvudtaget. Nada!
Jag har lyckats med bedriften att måla naglarna ljusrosa, för att sedan inse att jag ändå kommer att måla om de röda till på lördag. Valentinoröda, faktiskt...

Hursom! Det blev intressant, och jag lyckades uppenbarligen inte med att skriva om yttrandefriheten. Det får bli en annan gång, min hjärna är i upplösningstillstånd inspirationsmässigt just nu...

Frågan är om det händer något ikväll? Knappast...?
XOXO

Maskerad!

Nu har jag på några dagar gått från ingenting till ond ängel som dödar Gorki till Tingeling till en onda rosa version av Tingeling till traditionell, inte horig, skolflicka till mitt slutliga (än så länge) val; Gossip Girl.

Inspiration!

Julkänslor!

Som Fröde konstaterade nyss, så har jag definitivt fått julkänslor. (När Femp läser det här kommer hon också att få det, jag lovar.) Det kan bero på att jag tänkte på mina små handväskjulkulor idag när vi gick på Åhléns citys något tunna julavdelning. Blir det American Classics + fashion-tema på granen i år igen kanske?

Tänk julhandel på stan, när rätt antal snöflingor faller på samma gång, och det är precis tillräckligt för att du ska bli lite rosig utan att få det tussigaste håret som världen skådat.
NK doftar mer kanel än vanligt, och samtidigt lite av Stockholms godaste julvört.
Under julhandeln, i drömscenariot förstås, hittar du rätt present till alla, och kassören tar inte alls för lång tid på sig med att slå in paketen.
I varje skyltfönster står en glittrande mörkgrön gran, och på vägen hem ser du ljustakarna lysa i varje fönster nerifrån gatan.
Väl hemma är granen det första du ser, och den är perfekt med röda julkulor, röda sidenrosetter och massor av ljus. Kanske doftar det också glögg för att mamma redan är hemma. Som om inte det vore nog lyckas du med varenda recept du ger dig på.. Julafton blir den perfekta kombinationen av vänner och familj, tradition möter fest under samma dag.

När man får julkänsla kan man välja på följande;
antingen så lyssnar på detta - Mariah Careys "All I want for Christmas",
traditionell Bing Crosby och dylikt,
eller så lyssnar man på den här julskivan - närmare bestämt O.C. mix 3!

Stoppa pressarna!

Vår underbara lilla Frödeburk har skapat en blogg! Självfallet på blogspot, som alla med lite stil och klass gör... Läs den här, och be för fler inlägg snarast! Som Carlos och jag fick lära oss idag; Gud vänder dig aldrig ryggen!

A domani...

...ska jag skriva om yttrandefriheten! Det blir intressant att se om jag lyckas med det eller inte...

Saker som gör det lite lättare att gå ut i det här vädret #1

Det är på något vis mycket trevligare att ta på sig varma jeans, varför jag brukar lägga de på elementet några minuter. Observera att några minuter räcker, det får ju inte bli för varmt.

Nu ska jag gå ut och handla. Hugs n' kisses!

Värdelöst skrivande

Det är tisdag, och det är höstlov. Vad ska man säga om det?

Hursom! En liten och helt och hållet ointressant resumé av helgen som gick:

• I fredags blev det High School Musical 3 - "Senior year" med Carlos och Isadora! (Därav "tudeloo".)
• I lördags blev det Ben n' Jerry´s med mamma...
• I söndags träffade jag Carlos, Märta, Nora + flera, och Fredric + flera! (Med andra ord blev det EH...)
• Igår, (vi räknar det till helgen det till helgen den här gången), sedan träffade jag Carlos, Anna Gorki och Bijan och "gick på promenad"... (Med andra ord blev det både EH och Mc Donalds och 7eleven och en väldigt lång promenad...)

Nej, det var kanske inte den roligaste resumén, men rubriken förvarnade faktiskt om det.

Brist på rubrik

Det är måndag, och det är höstlov!

Idag har jag två, eventuellt fyra, mål. Prioritet ett är att träffa Märta,
nummer två är att åka och hämta ett antal laddare från mamma,
nummer tre att dammsuga,
och det eventuella nummer fyra, att köpa en ny foundation. Det är verkligen dags för en ny nu, jag vill inte ens räkna efter hur länge jag haft min nuvarande...
Sedan kanske det blir senatorsammanträde, vem vet, och ikväll är det förhoppningsvis något mysigt alternativt roligt på gång. Vilket för mig till helgen som gått, som jag ska punkta upp senare.

Nu är det te och Gossip Girl som gäller, tudeloo! (Mer om "tudeloo" senare.)

Pinsam fortsättning på "the theory"

Jag upptäckte precis att min "fantastiska analys som skulle få MVG" inte var någon analys. Alls! Det var snarare en beskrivning. Vilket ju är helt fel, för en beskrivning är inte tillräckligt intressant. Alls!

Därmed följer en fortsättning nedan.

Problematiken, i det numera lösta fallet, låg, givetvis, i huruvida killen i fråga ville hålla hand eller inte. Eftersom även solen har sina fläckar hade vi helt åt helskotta fel när vi trodde att han inte alls ville hålla hand. Till vårt försvar verkade han inte vara någon som är lämplig att hålla hand. (Det verkar han förövrigt fortfarande inte vara, men det är en annan historia.)

Det finns ett händelseförlopp man skulle kunna gå efter om man känner för det:
1. Vill jag hålla hand?
2. Eller vill jag bara inte hålla hand? (Att inte hålla hand är likamed att bara hålla på.)
3. Är han någon jag kan tänka mig att hålla hand med?
4. Ifall jag vill hålla hand, verkar han vara en person som håller hand?
5. Utslagsfrågan; är han överhuvudtaget intresserad?

Det är, enligt den här mycket simpla och naiva livsåskåningen, det enda vi behöver veta!
Om man räknar antalet "hålla hand" i det här inlägget och tar det gånger två förstår man Frödis frustration...

The theory; Att hålla hand eller inte, det är frågan

Nu till min utlovade analys av begreppet "att hålla hand"!

Det är den lite halvluddiga metaforen till "begreppet" att vara ett par, (och därmed hålla hand...).

Anledningen till diskussionen som infann sig häromdagen var helt enkelt att två, helt olika tjejer, var "intresserade" (med citationstecknen menar jag att den ena var "kär" och den andra var just "intresserad, typ") av samma kille. Med andra ord, en av tjejerna ville uppenbarligen hålla hand, när den andra inte ville det. Det var visserligen lyckliga omständigheter, frågan hade blivit mycket mer komplicerade om de båda hade velat detsamma.
Nyckeln till förståelse och så kallat closure hittar man givetvis i frågan; Vill han hålla hand eller inte?
Och med vem vill han i så fall hålla hand? Vill han hålla hand med Charlotte eller Samantha...? Är Samantha öppen för förslag om att hålla hand?

Det här ämnet är, som ni förstår, outtömligt. Frågorna är helt enkelt eviga och alltför många för att vår kära Frödeburk ska stå ut.

Vem vill egentligen hålla hand?
Vill du hålla hand?
Vill jag hålla hand?

Så kan Isadora och jag hålla på in all eternity. Jag tror bestämt att det kommer att låta precis så imorgon, det är ett löfte från mig till er.
In a while crocodile, det är ett löfte från mig till Emma...

Längtar du Anna...?

Där ser ni

Det är möjligt att det tidigare var det mest självömkande och patetiskt innehållslösa inlägg hitills, men ni får erkänna att det ligger åtminstone en lite gnutta sanning i det hela.

I alla fall. Imorgon ska jag skriva ett långt, långt inlägg om ett underbart ämne med rubriken; "Att hålla hand, eller inte, det är frågan.". Jag vet att särskilt Anna kommer att hoppa och skutta av glädje när hon får läsa om händer. Hon tycker nämligen att hon har hört tillräckligt, men jag (och Isadora) kan säga, att nej lilla Fröderberg, det har du inte. Handhållning, som är ett ord från och med nu, kan man varken prata eller skriva för mycket om. Någonsin. Så det så. Nu har både ni och jag något att se fram emot.

Nu ska jag skriva färdigt min uppsats om handelskapitalism, som är precis lika underhållande som det låter.
Hugs n' kisses på er!

Skola, skola

Denna ständiga skola! Uppsats hit och uppsats dit.

Just en dag som denna, då jag sannerligen borde råplugga, inser jag att min skrivteknik när det gäller uppsatser inte fungerar.
Man kan tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget. Pinsamt nog är det inte heller första gången jag inser detta. Det är kanske femte gången, om inte sjätte...
Hur som helst, så är det störande med att skriva uppsatser i sista sekund inte att jag inte hinner, för det gör jag så klart, utan för att det är omöjligt att behandla uppsatsen med perfektionism.
Ni vet, när man får lära känna uppsatsen, titta på den lite då och då, tumma på den, lära sig den utantill. Det finns helt enkelt inte utrymme för det när man bara skriver lite i några timmar och tänker att det får minsann gå som det går. Man får inget egentligt förhållande till skriften, och känner därför varken glädje eller ledsamhet när man får betyg eller kritik, utan snarare lättnad eller en blasé känsla.

Oj, oj, oj, vilka djupa tankar jag delar med mig av idag. Håll tillgodo!

"I LOVE LONDON"

Vad är det här? Är det ingenting som händer ikväll?! Om man inte ska åka till någons land? Det är inte okej, som man säger.

Idag har jag haft en lektion, fem i ett till tio över två. Dessvärre är jag genomusel på att lata mig, och var därför i skolan vid elva ungefär, och tog hand om konfidentiella saker. Äsch, skojade bara. Ha ha! Tiden flöt hur som helst på, och innan jag visste ordet av träffade jag Fempa och fikade, på snålast möjliga vis..

Nu, tillbaka till vad som händer ikväll. Förutom ingenting förstås. Är det för att både "Flugan" och jag med flera letar sociala aktiviteter? Hm...? Blir det Seinfeld? (Med det menar jag; blir det bara Seinfeld?)

Har ni inte något att göra? Läs lilla underbar(net) Frykbergs blogg här! Ett litet glädjeämne såhär i den sociala misären som för tillfället råder.

Humor på topp

Det förra inlägget var så tråkigt att jag var tvungen att radera det. Jag försökte beskriva vad som hänt i helgen på ett fyndigt och inspirerande sätt. Jag lyckades uppenbarligen inte.

Men nu har jag inga läxor och inga prov, och därför all denna tid på mig att hitta på något.

För att underlätta för mig själv så kommer jag att göra som förra gången, skriva med punkter:

• Efter helgen kan jag konstatera att Ju1 bekräftat sin position som the alkolistklass över alla andra.
• Gorkis fest i lördags var händelserik...
• ..och bilderna därifrån var ännu värre..
• Repliken "De e bara å veva!" har spritt sig. (Jag har det på video..)
• Carlos fyllde år i fredags och firades på café Cozy.
• Jag har blivit utnämnd till Kvestor Lindholm i utopin! Fantastiskt, verdad?
• Gymnasiemässan ska besökas även i år, men nu som representant för juridikinriktningen. Jag tror och hoppas att det blir rätt roligt.
• Mina gamla vänner och mina nya vänner gillar varandra! Ha ha ha!
• Gossip Girl är för bra för att vara sant! När det gäller TV-serier alltså..
• Jag kan inte komma på några roligare punkter utan att förnedra mina vänner och andra jag känner. So long!

Vad nu?

Det är inte så bra väder idag. På Gärdet regnade det, och blåste, vilket medförde stort hår. Men det spelade ingen roll! Anna plattade mitt hår slätare än det någonsin varit! Fint, med andra ord. Nu är bara problemet att jag ska bli lika effektiv som hon är... Hursom!
Vad jag ska göra nu?
Nu ska jag plita ned en ansökan. När mycket upptagna och viktiga Konsul Yousefi tagit av sin dyrbara tid och skrivit ett mejl får man ju faktiskt anstränga sig lite. Med andra ord så lyssnar ni kanske snart till Praetor Lindholm, eller någon annan titel. Spännande, am I right.

So long för övrig uppdatering!

Förresten!

Det här jag ju missat totalt att berätta. Inte för att det är något stort. Eller jo, stort, men inte stort, förstår ni? Hursom! I torsdags, (eller var det fredags?), så passerade jag Alex Schulman på Sturegatan. Jag blir lite, lite bättre på att inte visa hur exalterad jag blir för varje gång han går förbi. Den här gången var det verkligen rusningstrafik, så jag såg nog hyfsat cool ut, ha ha!
Ja, det var bara det. Ni får hushålla!

Hej å hå i det blå

Jag är rätt dålig på att skriva när jag är hos mamma. En liten sak jag ville klargöra bara. Egentligen har jag en del att skriva om, saknar bara inspiration och skrivlust. I helgen kanske det blir nåt, vem vet. Tills dess kan ni gotta er i att Östras inspark inte motsvarade mina förväntningar, och att det istället var förfesten som blev onsdagens absoluta höjdpunkt. Mitt starkaste minne från kvällen är förövrigt Carlos frekvent upprepade replik: "De e bara å veva.".

Annars skulle jag ju kunna punkta upp min tillvaro för tillfället:

• Märtas födelsedagsmiddag var härlig, även om Femi plaskade rakt i en "spya". Rakt på. Mitt i prick alltså. Det var äckligt.
• Den kvällen satte sina spår på mitt vänstra smalben, som fortfarande smärtar mig, både när jag kommer åt det och när jag tittar på det.
• Ju1 är alkolistklassen bland ettorna.
• Det finns tydligen en skvallerblogg vid namn Gossip på Facebook som handlar om vår umgängeskrets, men den är dessvärre är fullkomligt omöjlig att hitta.
• Klassgruppen "En utopi bland bratsen - Juristerna på Öfvre" firar en vecka idag, tror jag.
• Jag tar för få bilder under dagarna.
• Vilma och jag sågs idag för första gången på vad som känns som mycket länge på vår traditionella mötesplats Publik på PUB plan 3. Gå dit!
• Isadora sa: "Anne, är du glad?" igår, och jag visste inte vad jag skulle svara. Vad är det som händer?
  
• Muffin Bakerys muffins var ovanligt torra idag.
• Jag har skurit ned på mitt tidigare gränslösa behov av Mocco, och har bara varit där två gånger under veckan som gått.
• Både Isadora och Anna har anammat mina underbara sche-ljud. Efterlängtat, mina vänner! (Anna har bland annat sagt att hon vill ha "varm schoklad". Är det inte fantastiskt?
  
• Provet i samhälle gick helt okej, och jag orkar faktiskt inte bry mig.
• Det jag nyss skrev är ännu ett bevis på hur ofattbart blasé jag är numera.

Intressant tillvaro, am I right? Ni ser. Femi, du ser.
Numera är det ingen grädde på tårtan. Utan ljus, och utan vaniljkräm. Inga hallon heller för den delen. Bara snustorr tårtbotten.