Denna ständiga skola! Uppsats hit och uppsats dit.
Just en dag som denna, då jag sannerligen borde råplugga, inser jag att min skrivteknik när det gäller uppsatser inte fungerar.
Man kan tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget. Pinsamt nog är det inte heller första gången jag inser detta. Det är kanske femte gången, om inte sjätte...
Hur som helst, så är det störande med att skriva uppsatser i sista sekund inte att jag inte hinner, för det gör jag så klart, utan för att det är omöjligt att behandla uppsatsen med perfektionism.
Ni vet, när man får lära känna uppsatsen, titta på den lite då och då, tumma på den, lära sig den utantill. Det finns helt enkelt inte utrymme för det när man bara skriver lite i några timmar och tänker att det får minsann gå som det går. Man får inget egentligt förhållande till skriften, och känner därför varken glädje eller ledsamhet när man får betyg eller kritik, utan snarare lättnad eller en blasé känsla.
Oj, oj, oj, vilka djupa tankar jag delar med mig av idag. Håll tillgodo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar