lördag 22 maj 2010

Es pura calentura dura

Ni vet hur det känns att bry sig så otroligt men inte låta sig själv göra det för att det mest är jobbigt? Femi vet, det vet jag.
(Gillar ordet "vet".) PRECIS så känner jag nu. Och även fast jag vet (som sagt...) att det blir ännu värre nästa gång, så lämnar jag det. Livet är med andra ord som det alltid är. In i dimman! Puss