Vi är i princip halvvägs genom den vita vintermånad och Mos Def rimmar i mitt öra när jag känner att nej, jag är inte för pigg på allt för tillfället, men JA jag har haft det såhär förut och det känns rätt bra att veta hur det hela hanteras på acceptabelt sätt.
Är det awesomeness eller är det awesomeness.
Oogie Knights har drivit mig till American boy som om det inte finns någon morgondag (men det gör det ju...) idag. Jag inser nu att det sista är den första meningen som inte riktas direkt till Isalita på heeela det här året.
Det är fredag imorgon. Färdig att spåra eller vad. Besito!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar