Hej du kära glada! En underbar dag av absolutely nothingness är vad som passerat och det rör mig inte i ryggen för solen skiner ändå.
Nu lyssnar jag på en mycket passande låt med Paulo Nutini (låt står as headline) för Beto den älskade gjorde min dag så completely att jag ler som ett fån (mycket charmerande och dignifying att låta leendets strålar skina mot skärmen) och bara ÄLSKAR allt och alla.
Åh vad jag saknar honom och ÅH vad otippat att det kom att vara honom av alla som jag saknar mest. Jag förmodar att arbete does pay off, nimodo helt enkelt, och att framtiden består av ljusa dagar på Tuxtlas Starbucks (som borde ha öppnat vid det laget), down in Mexico, så att säga!
PUSSPUSSPUSS och jättebesito!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar