Nu gör jag förresten som jag alltid gör. Sitter smått rastlös och halvfärdig och försöker ta tag i den kommande kvällen, för att ändå komma att få svinbråttom när det väl är dags att gå. Springa till bussen och bli svettig i pannan. Tänka att jag minsann ska komma hem i tid men misslyckas fatalt. Lyssna på helt fel "komma igång-låt" och vara på lite för avslappnat humör hela kvällen. Göra mig rolig över fulla människor när jag säkerligen är fem gånger värre själv i samma tillstånd. Känna mig överlägsen och ångra att jag är nykter när jag ser hur roligt mina vänner har men på ett helt annat plan, alternativt inse hur mycket jag egentligen ogillar de som är där. Fastna i en konversation som jag inte vill gå ifrån men till slut måste.
Komma hem och vilja duscha av mig röklukten men inte orka. Låtsas vara oberörd av att bo ensam. Sova till det är fem minuter innan larmet ringer trots att det inte borde det och gå upp i en mycket tom lägenhet. Tänka på allting jag måste åstadkomma men trycka bort det (och glädjas över min nya färgglada och uppenbarligen glädjespridande tekopp).
Vilja säga "Deeeee e chillllll.". OCH GÖRA DET.
Precis sådär brukar det se ut. Ut i ljusa natten nu. Fast nej, ut i ljusa natten om två timmar tydligen. Då hinner jag skriva lite på mina arbeten. Good times. Neh, nu ska jag ju inte förstöra den här poetiskt känsliga texten. För att vara mig då alltså.
Önskar att Bondi was on nu. A domani dolcezze
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar