Sabado es domingo

Det bliiiiiiir Inglaterra med min lilla Isalita och solen skiner lite svagt över Annes söndagseftermiddag. (Lite svagt ska påpekas.) Det är väldigt, väldigt, sympatiskt att benämna sig själv i tredje person men äsch. Det är ju inte så det är menat.


Igår åt jag middag hos Isadora och pratade om sommaren! Jag sjöng för henne också! He he he. Isadoras systerdotter lär sig spanska. Je je je. Isadora och jag är världens mest pedagogiska ungdomar. He he he.

Efter det blev det till att åka hem och kolla på det efterlängtade förra avsnittet av Gossip Girl. Bara ett halvår senare.

Den kommande veckan kommer nog att vara precis så deprimerande som min intuition säger. Jag måste börja plugga! Då skulle nog hälften av det ångestliknande (jag bryter mot reglerna) försvinna! Det vore ju onekligen befriande. Vi får se om inte helgen vecka tretton kan bli trevlig!

Vecka tolv? Farewell för alltid! I vanlig ordning kan jag inte sätta ord på hur jag menar med det, och jag kan inte heller komma på själv vad jag menar med det. Så jag låter bli att försöka sätta ord på det. För en gång skull! He he he...