Vardagsbetraktelser?!

Vad är grejen med vardagsbetraktelser? Är vardagen verkligen så intressant?
Är det Seinfelds fel? Att eftersom Seinfeld är så roligt är det lika roligt att vi skriver inlägg som egentligen inte handlar om någonting, alls. Personligen spyr jag på vardagsbloggar. Alltså de som bara skriver om sin vardag. Eller, sina så kallade vardagsbetraktelser.

Vad får oss att tro att vår vardag är så intressant för andra?
Vem bryr sig om vad jag äter till lunch? Jag vet att jag själv inte bryr mig om vad andra äter. Det saknar liksom helt anledning, och dessutom skulle jag säkert lägga det på minnet, och då skulle det ligga där, och ta upp plats. När jag kan komma ihåg vettiga saker vet jag istället vad "vem som helst" åt under gårdagen.

Så länge "vardagsbetraktelser" inte är befogade, pga. av att de är underhållande, är det ingen idé att ens försöka. Att plottra ned lite tankar om något roligt alt. deprimerande som hänt under dagen är en helt annan sak än att skriva ett enkelt inlägg om vad man själv, och vännen åt på Espresso House, att man sedan ska gå och shoppa, och så en liten bild på det.

Om man inte har något att säga, ska man inte låta bli då? Är bloggen för många bara en dagbok för minnets skull som råkar vara offentlig? Kan man kalla Carrie Bradshaws texter för vardagsbetraktelser eller är det ett hån?
De är ju åtminstone intressanta.