En ovanligt positiv vändning

Jag hade ju helt glömt av att glad är the way to be! Faktiskt. Men nu är det åtgärdat! Faktiskt.

En ovanligt deprimerande måndag

När man både hunnit med att bli missnöjd med resultat,
vara mycket otrevligare än vanligt (och dessutom vara medveten om det),
och har skolarbete att göra men inte bryr sig?
Vad gör man?
Man struntar helt i sina resultat (okej, inte helt kanske, men i alla fall delvis),
fortsätter vara otrevlig, eftersom man nu blir otrevligt bemött (he he he...),
och sätter sig och skriver de förbannade texterna om romer och identitet fast man inte vill. Bara för att man måste.

Steg tre är sedan att ta sig ur depressionen. Mer om det senare.

Äntligen!

Eureka! Här är den efterlängtade låten Frödis! 9PM av ATB!

Oj oj oj!

Även idag är jag trött, korkad, och aningen dryg.
Ergo: jag är tråkig! Kan det vara så att det är rapporten om ombyggnationen av Stadsbiblioteket som sänker min intressenivå dag efter dag?
Troligt, men omöjligt att veta. Nu börjar hur som helst tävlingen. Wish me luck!

Ännu ett inlägg av värdelöst vetande

Nedan följer några absolut onödiga men nedplottrade updates:

• Jag drack veckans fjärde chailatte på Mocco igår. Carlos påpekade att det var ungefär så mycket Söder man kan bli. Intressenivån för den här punkten lägger ribban för övriga punkter.
• Lördagskvällen bestod av absolut ingenting och fika med halva klassen.
• Alla planer som skulle ha främjat skolarbetet gick i stöpet. Som vanligt alltså.
• Ingen blogg som jag läser uppdateras ordentligt, till och med Michaela Moreno är tråkig.
• Men Viktor BK kan inte göra mig besviken, aldrig någonsin har det hänt. Enjoy!
• Carlos börjar i Ju1 imorgon! Glädjande för oss alla!

Precis såhär sprudlande rolig och underhållande blir man när hela kvällen tillbringats med Stadsbiblioteket som bäste vän, och man vet att nästkommande tre kvällar kommer att kännas precis likadana. Tanken på att gå i skolan känns plötsligt lite lättare.

Det här är det sista inlägget som helt saknar relevans! (Kan vi åtminstone hoppas.)

Framsteg

Idag har jag inte varit på "EH", otroligt, eller hur? (Jag var där igår, men det hör inte till saken.)

Det jag vill säga med detta sista inlägg som helt saknar relevans är; Det är slut nu. Från och med imorgon skriver jag endast om jag verkligen har något att skriva. Det har blivit vardagsbloggvarning på det här, vilket inte är okej. Alls. Snart kommer jag inte att kasta sten i glashus när jag för hundrade gången kritiserar bloggar som skriver om fika.

Observera att klockan är 18.59 (på min dator alltså, inte på klockan i inlägget). Det är god tidsplanering om något!

Oj oj oj!

Inlägg tillägnat Isalita! Eller, ni andra kan också läsa detta om ni finner det intressant. Vilket jag betvivlar att ni gör, men hursom.

Jo. Jag lovade ju att analysera kommentarerna på "den där" bilden.
Följande är mina reaktioner till alla kommentarer.
1. HAHA! Det övergår sedan i det något mer självabsorberade;
Varför mår man lite dåligt när man läser det här?
2. Svaret, eller ska jag kanske skriva svaren, kan bara tolkas på ett sätt.
3. På ett negativt sätt. Det var definitivt med ironi det skrevs.

Slutsats: Hon kanske skulle ha låtit bli. Stort L i pannan. På henne alltså, inte på dig.

Internskämt

Idag har vi inte gjort något i skolan. Que sorpresa, eller hur?
När engelskan med José tog slut åkte jag till... EH... där jag fikade med Märtahjärta, och det blev en eftermiddag av kyla, alldeles absurda berättelser, och andra trevligheter.

Rubriken syftar på den parodi som jag var inne på att skriva. Men det kändes lite väl elakt faktiskt, så jag tog bort det. He he he...

För en gångs skull ska jag göra läxorna på riktigt! Eller, det har vi inte sett än, men det är i alla fall min plan. Därför måste jag ringa Carlos och fråga om läxan. Nu.

Toodels!

Hm...

Lite mindre än ett dygn senare har jag fått en kommentar...
Av Frödeberg... Visserligen så frågade jag andra potentiella läsare rakt ut, men ändå. Det var hursomhelst ingen lektion. End of story.

Frågeställning

Den här frågan går, av en alldeles idiotisk anledning, ut till Ju1.
Jag undrar helt enkelt om man måste visa sig imorgon på svenskan, eller om man kan ta en längre sovmorgon?

Jag skulle givetvis kunna ringa ett samtal och därmed rikta frågan direkt till någon, men det är så mycket roligare att göra såhär.
Se om man får ett svar, kolla hur många som orkar sig hit på en kväll.

Hugs n' kisses!

Jag borde skriva något

Det gör jag också! Inte för att jag vill, utan för att jag har all denna tid och ingenting att göra med den. Lite som på lovet med andra ord. Inte för att jag (eller någon annan) önskar att vi hade prov i det tråkigaste ämnet numero uno imorgon...

Annars så har dagen flytit obemärkt förbi.
Första lektionen gjorde jag ingenting på, utom att lyssna på Isalita...
Andra lektionen existerade överhuvudtaget inte, så på den gjorde jag verkligen ingenting.
Tredje lektionen använde vi till att se färdigt på Pans labyrint. Den var bra, men låt bli att se den om ni inte tycker att det är härligt att bevittna någon skäras upp i kinden. (Jag blundade...)

Efter det åkte jag hem och här sitter jag nu, och skriver
riktigt, riktigt intressant om min dag. För den är ju verkligen
riktigt intressant för andra att läsa om.

Ännu en lovdag till ända (igen)

Ni kanske undrar vad jag har för mig denna sista riktiga lovdag? Söndagar är, vad ni än säger, mest en transportsträcka mot en helvetisk måndag.
Då kan jag upplysa om att jag denna kväll inte har något för mig. Alls. Ett tag hyste jag förhoppningar om att gå på bio, men de grusades rätt snabbt. Det mest spännande just nu är att söka igenom varenda onlineshop-sajt jag vet. Annars väntar jag på att få se Carlos kladdkaka. Ni förstår. (Jag har inte ens orkat baka en egen kladdkaka...)

Annars är det en trevlig kväll! Helt okej åtminstone. Annabanana och jag har våra shoppingsidor, och Carlos lilla kaka såg fin ut.

Jag gör som jag brukar...

...och länkar till en ny blogg. När självaste Konsul Bijan börjar blogga måste det uppmärksammas. Läs världens första blog about nothing som är läsvärd här!

Ännu en lovdag till ända

Vilken innehållslös dag! Eller, inte innehållslös på det negativa sättet, utan innehållslös på det innehållslösa sättet. Ni förstår... Det jag menar är att jag inte åstadkommit något idag. Jag lyckades gå Erik Dahlbergsgatan upp och Värtavägen ned, och det är väl det jag gjort idag. Om man inte räknar med att jag handlat choklad på Ejes och träffat Gorki, Carlos och Bidde.

Ifall ni undrar, ja, jag "klädde ut" mig till Gossip Girl idag. Men eftersom jag lika gärna kunde ha haft på mig det i skolan, kom jag undan med det. Det gjorde däremot inte Gorki, som körde på morrhår och hela baletten... Bidde räddade dock situationen genom att ta över musöronen. Inte för att de mötte färre blickar för det, om jag säger så... Trevligt var det hursomhelst!

Jahaja, so long igen antar jag. Hugs n' kisses!

Upprättelse (igen)

Ställningen mellan mig själv och folk som inte skickar hjärtan
blev igår 1-0. Till mig! Ha ha!

Upprättelse

Jag hade rätt, helt otroligt. Det var en alldeles värdelös torsdag.
Pricken över i, eller kanske eftersom det är negativt menat till och med droppen som fick bägaren att rinna över, var att maskeraden på lördag inte blir av.
Med tanke på hur mycket vi har pratat om det här kan man, om man är Carlos (eller om man bara vill härma honom), säga:

Näe, det är pinsamt.
Näe, det är inte okej!
eller, allas vår favorit:
Det där är pennalism!

Imorgon blir en bra dag! Yiha!

Theory #2

Det är en kort teori, men ack så viktig!

Nu är det såhär. När man är mer vänner än bekanta, avslutar man sms/telfonsamtal/wallposts/msn-konversationer osv, antingen med ett hjärta eller med någon typ av fras, typ "puss och kram".
Carlos vägrar inse detta, så nu söker jag medhåll från övriga i bekantskapskretsen. Någon som har förstått det här är Annabanana Gorki. Alltid skriver hon glatt och trevligt.
Jag tror att vi båda anser att tonrelaterade missförstånd ska undvikas...

Alltså, själva teorin.
Får man ett hjärta eller dylikt skickat till sig, är man skyldig att ge något likvärdigt tillbaka. Man måste helt enkelt återgälda, det hör till god ton. Endast om man hyser agg mot personen i fråga, eller bara vill göra relationen aningen kyligare får man låta bli.
Det finns alltså anledning att ta det personligt om man inte får något tillbaka, då man kan anta att det finns någon typ av olöst problem i relationen. Så det så.

En typisk dag

Det är en typiskt regnig dag.
En typisk innedag.
En typisk dag för att sitta och vänta.
"Vänta på vadå", undrar man, och jag svarar, "absolut ingenting". Inget att vänta på, inget att få. Det är en typisk dag för det. En dag utan vänner, av någon anledning. Varför är vissa dagar så? Är man mindre tilldragande som ring-objekt vissa dagar? Ibland ringer alla på samma dag, ibland ringer inga. Idag är en typisk kontaktlös dag. Hm.

Värdelös torsdag

Idag har jag inte åstadkommit någonting av värde. Överhuvudtaget. Nada!
Jag har lyckats med bedriften att måla naglarna ljusrosa, för att sedan inse att jag ändå kommer att måla om de röda till på lördag. Valentinoröda, faktiskt...

Hursom! Det blev intressant, och jag lyckades uppenbarligen inte med att skriva om yttrandefriheten. Det får bli en annan gång, min hjärna är i upplösningstillstånd inspirationsmässigt just nu...

Frågan är om det händer något ikväll? Knappast...?
XOXO

Maskerad!

Nu har jag på några dagar gått från ingenting till ond ängel som dödar Gorki till Tingeling till en onda rosa version av Tingeling till traditionell, inte horig, skolflicka till mitt slutliga (än så länge) val; Gossip Girl.

Inspiration!

Julkänslor!

Som Fröde konstaterade nyss, så har jag definitivt fått julkänslor. (När Femp läser det här kommer hon också att få det, jag lovar.) Det kan bero på att jag tänkte på mina små handväskjulkulor idag när vi gick på Åhléns citys något tunna julavdelning. Blir det American Classics + fashion-tema på granen i år igen kanske?

Tänk julhandel på stan, när rätt antal snöflingor faller på samma gång, och det är precis tillräckligt för att du ska bli lite rosig utan att få det tussigaste håret som världen skådat.
NK doftar mer kanel än vanligt, och samtidigt lite av Stockholms godaste julvört.
Under julhandeln, i drömscenariot förstås, hittar du rätt present till alla, och kassören tar inte alls för lång tid på sig med att slå in paketen.
I varje skyltfönster står en glittrande mörkgrön gran, och på vägen hem ser du ljustakarna lysa i varje fönster nerifrån gatan.
Väl hemma är granen det första du ser, och den är perfekt med röda julkulor, röda sidenrosetter och massor av ljus. Kanske doftar det också glögg för att mamma redan är hemma. Som om inte det vore nog lyckas du med varenda recept du ger dig på.. Julafton blir den perfekta kombinationen av vänner och familj, tradition möter fest under samma dag.

När man får julkänsla kan man välja på följande;
antingen så lyssnar på detta - Mariah Careys "All I want for Christmas",
traditionell Bing Crosby och dylikt,
eller så lyssnar man på den här julskivan - närmare bestämt O.C. mix 3!

Stoppa pressarna!

Vår underbara lilla Frödeburk har skapat en blogg! Självfallet på blogspot, som alla med lite stil och klass gör... Läs den här, och be för fler inlägg snarast! Som Carlos och jag fick lära oss idag; Gud vänder dig aldrig ryggen!

A domani...

...ska jag skriva om yttrandefriheten! Det blir intressant att se om jag lyckas med det eller inte...

Saker som gör det lite lättare att gå ut i det här vädret #1

Det är på något vis mycket trevligare att ta på sig varma jeans, varför jag brukar lägga de på elementet några minuter. Observera att några minuter räcker, det får ju inte bli för varmt.

Nu ska jag gå ut och handla. Hugs n' kisses!

Värdelöst skrivande

Det är tisdag, och det är höstlov. Vad ska man säga om det?

Hursom! En liten och helt och hållet ointressant resumé av helgen som gick:

• I fredags blev det High School Musical 3 - "Senior year" med Carlos och Isadora! (Därav "tudeloo".)
• I lördags blev det Ben n' Jerry´s med mamma...
• I söndags träffade jag Carlos, Märta, Nora + flera, och Fredric + flera! (Med andra ord blev det EH...)
• Igår, (vi räknar det till helgen det till helgen den här gången), sedan träffade jag Carlos, Anna Gorki och Bijan och "gick på promenad"... (Med andra ord blev det både EH och Mc Donalds och 7eleven och en väldigt lång promenad...)

Nej, det var kanske inte den roligaste resumén, men rubriken förvarnade faktiskt om det.

Brist på rubrik

Det är måndag, och det är höstlov!

Idag har jag två, eventuellt fyra, mål. Prioritet ett är att träffa Märta,
nummer två är att åka och hämta ett antal laddare från mamma,
nummer tre att dammsuga,
och det eventuella nummer fyra, att köpa en ny foundation. Det är verkligen dags för en ny nu, jag vill inte ens räkna efter hur länge jag haft min nuvarande...
Sedan kanske det blir senatorsammanträde, vem vet, och ikväll är det förhoppningsvis något mysigt alternativt roligt på gång. Vilket för mig till helgen som gått, som jag ska punkta upp senare.

Nu är det te och Gossip Girl som gäller, tudeloo! (Mer om "tudeloo" senare.)

Pinsam fortsättning på "the theory"

Jag upptäckte precis att min "fantastiska analys som skulle få MVG" inte var någon analys. Alls! Det var snarare en beskrivning. Vilket ju är helt fel, för en beskrivning är inte tillräckligt intressant. Alls!

Därmed följer en fortsättning nedan.

Problematiken, i det numera lösta fallet, låg, givetvis, i huruvida killen i fråga ville hålla hand eller inte. Eftersom även solen har sina fläckar hade vi helt åt helskotta fel när vi trodde att han inte alls ville hålla hand. Till vårt försvar verkade han inte vara någon som är lämplig att hålla hand. (Det verkar han förövrigt fortfarande inte vara, men det är en annan historia.)

Det finns ett händelseförlopp man skulle kunna gå efter om man känner för det:
1. Vill jag hålla hand?
2. Eller vill jag bara inte hålla hand? (Att inte hålla hand är likamed att bara hålla på.)
3. Är han någon jag kan tänka mig att hålla hand med?
4. Ifall jag vill hålla hand, verkar han vara en person som håller hand?
5. Utslagsfrågan; är han överhuvudtaget intresserad?

Det är, enligt den här mycket simpla och naiva livsåskåningen, det enda vi behöver veta!
Om man räknar antalet "hålla hand" i det här inlägget och tar det gånger två förstår man Frödis frustration...

The theory; Att hålla hand eller inte, det är frågan

Nu till min utlovade analys av begreppet "att hålla hand"!

Det är den lite halvluddiga metaforen till "begreppet" att vara ett par, (och därmed hålla hand...).

Anledningen till diskussionen som infann sig häromdagen var helt enkelt att två, helt olika tjejer, var "intresserade" (med citationstecknen menar jag att den ena var "kär" och den andra var just "intresserad, typ") av samma kille. Med andra ord, en av tjejerna ville uppenbarligen hålla hand, när den andra inte ville det. Det var visserligen lyckliga omständigheter, frågan hade blivit mycket mer komplicerade om de båda hade velat detsamma.
Nyckeln till förståelse och så kallat closure hittar man givetvis i frågan; Vill han hålla hand eller inte?
Och med vem vill han i så fall hålla hand? Vill han hålla hand med Charlotte eller Samantha...? Är Samantha öppen för förslag om att hålla hand?

Det här ämnet är, som ni förstår, outtömligt. Frågorna är helt enkelt eviga och alltför många för att vår kära Frödeburk ska stå ut.

Vem vill egentligen hålla hand?
Vill du hålla hand?
Vill jag hålla hand?

Så kan Isadora och jag hålla på in all eternity. Jag tror bestämt att det kommer att låta precis så imorgon, det är ett löfte från mig till er.
In a while crocodile, det är ett löfte från mig till Emma...

Längtar du Anna...?

Där ser ni

Det är möjligt att det tidigare var det mest självömkande och patetiskt innehållslösa inlägg hitills, men ni får erkänna att det ligger åtminstone en lite gnutta sanning i det hela.

I alla fall. Imorgon ska jag skriva ett långt, långt inlägg om ett underbart ämne med rubriken; "Att hålla hand, eller inte, det är frågan.". Jag vet att särskilt Anna kommer att hoppa och skutta av glädje när hon får läsa om händer. Hon tycker nämligen att hon har hört tillräckligt, men jag (och Isadora) kan säga, att nej lilla Fröderberg, det har du inte. Handhållning, som är ett ord från och med nu, kan man varken prata eller skriva för mycket om. Någonsin. Så det så. Nu har både ni och jag något att se fram emot.

Nu ska jag skriva färdigt min uppsats om handelskapitalism, som är precis lika underhållande som det låter.
Hugs n' kisses på er!

Skola, skola

Denna ständiga skola! Uppsats hit och uppsats dit.

Just en dag som denna, då jag sannerligen borde råplugga, inser jag att min skrivteknik när det gäller uppsatser inte fungerar.
Man kan tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget. Pinsamt nog är det inte heller första gången jag inser detta. Det är kanske femte gången, om inte sjätte...
Hur som helst, så är det störande med att skriva uppsatser i sista sekund inte att jag inte hinner, för det gör jag så klart, utan för att det är omöjligt att behandla uppsatsen med perfektionism.
Ni vet, när man får lära känna uppsatsen, titta på den lite då och då, tumma på den, lära sig den utantill. Det finns helt enkelt inte utrymme för det när man bara skriver lite i några timmar och tänker att det får minsann gå som det går. Man får inget egentligt förhållande till skriften, och känner därför varken glädje eller ledsamhet när man får betyg eller kritik, utan snarare lättnad eller en blasé känsla.

Oj, oj, oj, vilka djupa tankar jag delar med mig av idag. Håll tillgodo!

"I LOVE LONDON"

Vad är det här? Är det ingenting som händer ikväll?! Om man inte ska åka till någons land? Det är inte okej, som man säger.

Idag har jag haft en lektion, fem i ett till tio över två. Dessvärre är jag genomusel på att lata mig, och var därför i skolan vid elva ungefär, och tog hand om konfidentiella saker. Äsch, skojade bara. Ha ha! Tiden flöt hur som helst på, och innan jag visste ordet av träffade jag Fempa och fikade, på snålast möjliga vis..

Nu, tillbaka till vad som händer ikväll. Förutom ingenting förstås. Är det för att både "Flugan" och jag med flera letar sociala aktiviteter? Hm...? Blir det Seinfeld? (Med det menar jag; blir det bara Seinfeld?)

Har ni inte något att göra? Läs lilla underbar(net) Frykbergs blogg här! Ett litet glädjeämne såhär i den sociala misären som för tillfället råder.

Humor på topp

Det förra inlägget var så tråkigt att jag var tvungen att radera det. Jag försökte beskriva vad som hänt i helgen på ett fyndigt och inspirerande sätt. Jag lyckades uppenbarligen inte.

Men nu har jag inga läxor och inga prov, och därför all denna tid på mig att hitta på något.

För att underlätta för mig själv så kommer jag att göra som förra gången, skriva med punkter:

• Efter helgen kan jag konstatera att Ju1 bekräftat sin position som the alkolistklass över alla andra.
• Gorkis fest i lördags var händelserik...
• ..och bilderna därifrån var ännu värre..
• Repliken "De e bara å veva!" har spritt sig. (Jag har det på video..)
• Carlos fyllde år i fredags och firades på café Cozy.
• Jag har blivit utnämnd till Kvestor Lindholm i utopin! Fantastiskt, verdad?
• Gymnasiemässan ska besökas även i år, men nu som representant för juridikinriktningen. Jag tror och hoppas att det blir rätt roligt.
• Mina gamla vänner och mina nya vänner gillar varandra! Ha ha ha!
• Gossip Girl är för bra för att vara sant! När det gäller TV-serier alltså..
• Jag kan inte komma på några roligare punkter utan att förnedra mina vänner och andra jag känner. So long!

Vad nu?

Det är inte så bra väder idag. På Gärdet regnade det, och blåste, vilket medförde stort hår. Men det spelade ingen roll! Anna plattade mitt hår slätare än det någonsin varit! Fint, med andra ord. Nu är bara problemet att jag ska bli lika effektiv som hon är... Hursom!
Vad jag ska göra nu?
Nu ska jag plita ned en ansökan. När mycket upptagna och viktiga Konsul Yousefi tagit av sin dyrbara tid och skrivit ett mejl får man ju faktiskt anstränga sig lite. Med andra ord så lyssnar ni kanske snart till Praetor Lindholm, eller någon annan titel. Spännande, am I right.

So long för övrig uppdatering!

Förresten!

Det här jag ju missat totalt att berätta. Inte för att det är något stort. Eller jo, stort, men inte stort, förstår ni? Hursom! I torsdags, (eller var det fredags?), så passerade jag Alex Schulman på Sturegatan. Jag blir lite, lite bättre på att inte visa hur exalterad jag blir för varje gång han går förbi. Den här gången var det verkligen rusningstrafik, så jag såg nog hyfsat cool ut, ha ha!
Ja, det var bara det. Ni får hushålla!

Hej å hå i det blå

Jag är rätt dålig på att skriva när jag är hos mamma. En liten sak jag ville klargöra bara. Egentligen har jag en del att skriva om, saknar bara inspiration och skrivlust. I helgen kanske det blir nåt, vem vet. Tills dess kan ni gotta er i att Östras inspark inte motsvarade mina förväntningar, och att det istället var förfesten som blev onsdagens absoluta höjdpunkt. Mitt starkaste minne från kvällen är förövrigt Carlos frekvent upprepade replik: "De e bara å veva.".

Annars skulle jag ju kunna punkta upp min tillvaro för tillfället:

• Märtas födelsedagsmiddag var härlig, även om Femi plaskade rakt i en "spya". Rakt på. Mitt i prick alltså. Det var äckligt.
• Den kvällen satte sina spår på mitt vänstra smalben, som fortfarande smärtar mig, både när jag kommer åt det och när jag tittar på det.
• Ju1 är alkolistklassen bland ettorna.
• Det finns tydligen en skvallerblogg vid namn Gossip på Facebook som handlar om vår umgängeskrets, men den är dessvärre är fullkomligt omöjlig att hitta.
• Klassgruppen "En utopi bland bratsen - Juristerna på Öfvre" firar en vecka idag, tror jag.
• Jag tar för få bilder under dagarna.
• Vilma och jag sågs idag för första gången på vad som känns som mycket länge på vår traditionella mötesplats Publik på PUB plan 3. Gå dit!
• Isadora sa: "Anne, är du glad?" igår, och jag visste inte vad jag skulle svara. Vad är det som händer?
  
• Muffin Bakerys muffins var ovanligt torra idag.
• Jag har skurit ned på mitt tidigare gränslösa behov av Mocco, och har bara varit där två gånger under veckan som gått.
• Både Isadora och Anna har anammat mina underbara sche-ljud. Efterlängtat, mina vänner! (Anna har bland annat sagt att hon vill ha "varm schoklad". Är det inte fantastiskt?
  
• Provet i samhälle gick helt okej, och jag orkar faktiskt inte bry mig.
• Det jag nyss skrev är ännu ett bevis på hur ofattbart blasé jag är numera.

Intressant tillvaro, am I right? Ni ser. Femi, du ser.
Numera är det ingen grädde på tårtan. Utan ljus, och utan vaniljkräm. Inga hallon heller för den delen. Bara snustorr tårtbotten.

Å andra sidan...

Det är en ny dag idag! Med det menar jag nya, friska tag. Är det för mycket begärt att jag ska klara det? Nej! Jag är ju ständigt positiv numera, (ifall ni hade glömt det alltså). Dessutom ska jag plåga alla med mitt blåmärke idag. Bara att föreställa mig minerna jag kommer att få bjuder på skratt!

Idag ska jag förresten ta tag i det där med mitt språkval, men jag kan tänka mig att det inte intresserar er. Därmed så kommer ju en börda att lätta från mina axlar, vilket betyder en lite, lite roligare Anne. Det, mina vänner, är hallontårta!

Nu ska jag göra mig i ordning och gå till skolan. Hugs n' kisses!

Terminens sämsta dag (hitills)

För tillfället är jag på ett alldeles sällsynt, fruktansvärt dåligt humör. Det är fyra händelser som tär på mitt psyke för tillfället. En som gör mig ledsen och stjäl energi från mitt självförtroende, en som får mig att känna fysisk smärta,
en för mig betydelsefull vänskapsrelation som är snubblande nära att rinna ut i sanden, och en som bara i allmänhet får mig irriterad över bristen på logiskt tänkande och samtidigt förstör sociala chanser. Det var bara det alltså. På mindre än ett dygn. Vore ett litet glädjeämne för mycket att begära? Idag menar jag då. Imorgon är nog allt avstängt, jag är ju en sån person.

Hela vecka 40 är i alla fall bokad, så det lär inte bli mycket tid över för grubblande och filosofiska tankar. Det är möjligt att jag berättar om gårdagen, fredagen, och torsdagen imorgon. Men det är ingenting jag kan lova.

"Veckans..."

Jösses amalia, min gamla praochef har av Viktor BK blivit utvald att vara med i "Veckans..."! Det här är ju också lite stort. (Isadoras NOT-ljud.)
Men det är åtminstone roligt! Lite roligt åtminstone. Femi kommer tycka att det är roligt! Jag lovar! Killen bredvid den sista rubriken!

En liten tanke...

När jag har en enda mening kvar, och strax är klar med den första av fyra läxor jag har, kommer jag plötsligt att tänka på en sak.
Bara, out of the blue: Är det så att det mest effektiva sättet att visa att man bara "vill vara vänner" är att fråga om personen i frågas föredetta flick/pojkvänner?

Femi, min enda kända och käraste läsare, har du några funderingar?

Övriga kommentarer är också välkomna, tack på förhand...

En inte så sen måndag

Givetvis har vi en brickload av läxor. Imorgon har vi någon form av skrivuppgift i svenskan, och jag har dessutom ett test i italienska. Läxan i engelska kan däremot göras i sömnen. Det ska sägas att den nästan görs i sömnen också... Nej då! Jag är ju numera otroligt mycket bättre på att plugga, min disciplin har faktiskt förbättrats nämnvärt.

För att avsluta, en liten låt! (Som för den delen är långt bättre en Fempas enerverande reklamlåt).

Trevlig kväll!

Förresten!

Sådär, någonstans mellan Carl Bildts citat och tandborsten kom jag på en sak. Ni missade väl ändå inte Viktor Barth-Kron i "Virtanen + sällskap" på Tv8 i fredags? Det gjorde i alla fall jag, och därför spelade jag också in lördagkvällens reprisering. Ifall ni missade även den tror jag nog att programmet går att nås via nätet, och att det kommer att sändas igen imorgon. Mycket nöje!

Past Vasaparken

Vad ska man säga? Alla mina förutfattade meningar om övriga elever i klassen är både bekräftade och krossade, positiva som negativa. De jag inte gillade tidigare gillar jag sannerligen fortfarande inte, och de jag gillade tidigare gillar jag definitivt fortfarande. Annars var det lite uppiggande att Märta, Nora, och Fempas kompis Carlos var där! (Mindre uppiggande var det faktum att alla nuvarande åttor och nior från Vasa Real var där.)

Nu ska jag läsa inlägget i Alla dessa dagar som jag fick höra om ikväll. Jag såg förresten Carl Bildt utanför Tösses idag, vilket kändes stort. Ha ha! Sedan är det dock nattinatti så att vi inte kommer försent till Isadora imorgon... Sov gott!

Ännu en lördag strax till ända

Nu, gott folk, ska jag upplysa er om vad som händer ikväll. Jag ska bara mysa med Ju1. Vet ej hur det kommer att bli, vet däremot att det är ungefär halva klassen som kommer... Eller det kanske det inte är förresten, men jag vet i alla fall ett par som inte kommer att dyka upp. Isadora, Gorki och jag ska dock pallra oss dit! Bara en sån sak! Det kommer säkert att bli riktigt kallt. Det är förresten redan riktigt kallt! 10 grader eller så. Inte hallontårta!

Så till den stora frågan, är jag glad idag? Klart jag är glad! Och gladare kommer jag att bli! Jag kan tänka mig att kvällen kommer att bjuda på en del skratt...

Nu när det ändå är reklam passar jag på att kolla in Burberry Ps resort 2009 kollektion på style.com! Hur snyggt är inte det här? Jag såg den första höströda trädkronan på Djurgårn igår och vill redan klä mig i vårkollektionen. Underbart!

Apropå glädje

Det har blivit ovanligt mycket "glädjen vet inga gränser" på sistone. Jag är inte på långa vägar lika dryg och ironisk som jag ibland kan vara. Jag är mer hoppetiskutt numera. Ni kanske undrar varför?
Det kan ni glömma att jag berättar! Ha ha ha!

Hörni!

Ja kära vänner! Det är visserligen elva grader ute, men det är fredag, och solen skiner över vår vackra huvudstad! Jag har absolut ingen aning om ifall Djurgårn ens spelade igår, men det är schtek!

Som ni märker är jag på otroligt bra humör idag! Som vanligt alltså.

Manana

Imorgon har vi endast en lektion, italienska för mig, och spanska för alla sköna. Efter det har vi föreläsning i TRE timmar om nätetik och moral. Till klockan fyra. På en fredag. Superfun!

Det trodde ni inte!

Det trodde jag knappt själv. Jag är helt ledig! Då menar jag helt, inte ens något meningslöst att göra tills imorgon. Idag har det dessutom varit riktigt bra! Under skoltid var allt utmärkt, och då menar jag alldeles fantastiskt. Faktiskt... Socialt sett har det varit en bra dag alltså!

Efter skolan gick Isadora, Anna och jag till Djurgården och fikade på Rosendal, där det inte var högsäsong precis. Men mysigt ändå! Vi satt ute och frös, och skvallrade, och undersökte vilken bildpose som är mest effektiv. Ha ha!

Men först...

...ska jag bara läsa Viktor BK och lyssna på den här låten en sista gång innan jag startar upp WORD.

http://www.youtube.com/watch?v=Y2mAj6ceJF8

(Jag vet fortfarande inte hur man gör för att infoga en liten låda...)

Denna ständiga historia

Prov, proveliprov har Ju1 imorgon! Eftersom jag numera är fenomenal på studieteknik, började jag plugga två dagar innan provet istället för dagen innan. Alltså har jag bara finslip kvar! Det är ju underbart! Jag ser nu framemot 5-6 timmar av det antika Grekland och Romarriket.

Hur resultatet blir återstår att se. Det går inte att glida i min nya klass, inte alls. Jag är inte bäst, på något än så länge, vilket svider lite i självkänslan... Det finns nämligen minst en person som är bättre än mig på allt. Alla skolämnen. Jag är skitbra på engelska! De är ännu bättre. Jag är faktiskt bra på historia. Men inte ens i närheten av hur bra de är. Och så vidare. Men det är lugnt, haha! Det är tre år minus en månad kvar, så jag har tid på mig...

Tills vidare ska jag dricka vitt te och läsa! Det kommer att gå awesome imorgon om jag lyckas hålla mig till den planen!

Stress, stress, stress

Det är äckligt mycket att göra i skolan nu. Idag var jag tvungen att avböja både att fika efter skolan och gå på stan. Vilket inte är ofta. Alls. Idag har det pluggats, vill jag lova. Historia sedan halv tre närmare bestämt.

Annars var det en rätt skön dag idag. Vi började tidigt med skolfoto. Som den idiot jag ibland är valde jag dels att ha högklackat, och dels att dölja min längd genom att liksom väga på klacken när fotografen pekade ut alla långskånkar till översta bänk. Det ledde till att han till slut upptäckte mig och att jag var ungefär huvudet längre än alla andra kvar. Alltså vinkar han till mig att klämma mig in på översta raden. I mitten. Med ett glapp framför mig.
En fråga på det; vart ska man göra av händerna? En kille i klassen kom med förslaget att stå med händerna bakom ryggen. Det passade inte mig idag, eftersom jag hade uppuffad ärm (på min för dagen nyinköpta vita skjortblus) och i så fall skulle se ut som en brottare.
Ni förstår vilka PROBLEM man har i dagens ungdomskultur. Helt otroligt.

Bortsett från det potentiella, blivande traumat har dagen varit awesome! Klassen har varit riktigt mys idag!

Det var inte igår

Otroligt nog fann jag den! Klänningen var från Alexander McQueens s/s 2007. Inte heller var det Penelope Cruz som bar den, utan Cate Blanchett. Ändock! Nu kanske ni förstår vad jag menar med empirskuren och ändå markerad i midjan. Min klänning har likadan överdel om man bortser från spetsen och midje-markören. See?
Markera midjan var alltså vad jag tänkte göra ikväll, och hade middagen varit för ett och ett halvt år sedan hade jag ju inte varit helt fel ute... Haha!

Alla glada!

Idag är jag på otroligt bra humör. Det gränsar nästan till galenskap. Hursom! Imorgon ska Fempelush hosta middag, och jag ska hjälpa till. Jag har en bisarr känsla av att vi kommer att få det lite stressigt... Jag har också en känsla av att jag kommer att få röra i grytorna... Men det är en annan historia.

Jag har redan bestämt mig för att damma av min gamla balklänning. Till den ska jag ha mina söta små rosettskor, skärp i midjan, och svarta strumpbyxor. Min bild är från en visning där klänningen var empirskuren, som min balklänning, och också hade skärp i midjan.
Problemet är nu att jag inte lyckas hitta den klänningen.
Vem designade den? Vem bar den på en gala? Vilken säsong var det?
Jag vet bara att det förmodligen var:
Christian Dior, Givenchy, Chanel, Armani Privé, Christian Lacroix, Alexander McQueen, Jean Paul Gaultier, Louis Vuitton, Oscar de la Renta, Prada eller Yves Saint Laurent.
Ni förstår...
Jag vet med säkerhet att den burits på röda mattan, av typ Vanessa Paradis. Eller Penélope Cruz? (Jag letar vidare...)

Herregud i himlarna!

Ja, jag är lite (...) barnslig nu, men det är väl ändå fantastiskt att Viktor Barth-Kron publicerat min hyfsat fantasilösa, (och visserligen anonyma, men ändock), kommentar i Pravda 2.0? Ingen som känner mig kan ha missat att Viktor BK definitivt kvalar in på min lilla lista över förebilder vecka ut och vecka in.

Möjligt att det är fullt möjligt att svaret är något av en trött suck, men jag känner inte för att läsa mellan raderna. Jag vet inte heller vad labeln "storhetsvansinne" innebär i det här fallet, men vem bryr sig. Ja, okej då, jag kanske.
Detta är ändå hallontårta! Ämnet jag kommenterade och ämnet "ansvarige utgivaren" kommenterade, är alltså inte det stora här. Själva hallontårtan är att kommentaren ägandes tid och besvarades.

Läs och förundras.

För. Helvete.

Eftersom mer än hälften av alla bilder försvann i förra inlägget när jag försökte få till jämna mellanrum mellan bilderna och texten lägger jag nu ut de som inte kom med och några till.

Burberry Prorsum a/w 2008

Så, till vad jag gillade med kollektionen! För det är klart att fantastiska Christopher Bailey lyckades producera ett och annat som man (jag) tycker är fint.

Jag vet att Femi stör sig på Agyness Deyn i den här groteska mössan.

Jag måste dock tillägga att saknar min sko. Vad hände med skorna? Var är tvåtusenåttas version av tvåtusensjus remsandal med nitar?

Burberry Prorsum a/w 2008

Jag skulle ljuga om jag sa att jag hoppade högt av glädje när jag såg Christopher Baileys höstkollektion. Mest för att jag inte tycker särkilt mycket om hans höstkollektioner, han är helt enkelt mer min stil när han gör s/s. Främst är det färgskalan som stör mig. Jag tycker inte särskilt mycket om brunt, lila och mörkbeige senapsbrungul (jag vet inte vad färgen kallas...).

Utsvängda brunglansiga byxor. Njae.
Dessa bärnstenssmycken. Njae.
Ljust lilagrå. Njae.

Nej tack!

Till att börja med vill jag, drygt ett halvår efter att det var en trend, påpeka att neopren eller neosport känns som ett hopplöst försök att skapa något roligt, nytt och bra. Personligen tycker varken att det är roligt eller bra. Nytt, det kan jag ge det. Men det är ju faktiskt riktigt asfult.
Också den minst lättburna trendförslaget sedan Marc Jacobs bak-och-fram-klackar. Sågs någon i de?
Och finns det någon som inte är dykare som burit neopren under sommaren?

1. Det är ingenting man jobbar i.
2. Ingenting man går på stan i.
3. Absolut ingenting man går på fest i.
4. Möjligtvis något man bär på knäppa klubben Beatbox i London.

(Tydligen så pass fult att det är omöjligt att hitta en bra bild på det från någon av de stora tidningarnas hemsida.)

Imorgon!

Då minsann ska jag skriva om vilka trender jag HATAR. Det kommer att bli härligt!

Jo, förresten

My gawd, hörni! Gissa vem jag såg idag på Norrmalmstorg?
Sven Wollter! Han fnissade åt det tokiga paraplyet med, antar jag, sin fru Lisa Wede. Hon i sin tur bar en färsk kasse från Agent Provocateur.
Eh. Jag...vet inte riktigt hur jag ska kommentera det. De såg i alla fall lyckliga ut. Och det är väl bra.

Lördag kväll

Vad har man åstadkommit idag då? Ingenting egentligen. Gått i regnet, blivit blöt. Jag var på NK idag och noterade att Mulberrys Bayswater-väska i blå vinyl redan var slutsåld. Förmodligen den enda "begränsad upplaga"-varan som sålt slut redan.

För ovanlighetens skull åkte jag till tredje våningen och kollade på böcker. Jag kunde bara inte låta bli att köpa Brideshead revisited! Inte serien, utan boken alltså. Den kommer göra mig extra lycklig så här i höstdepressionen!

Charles och Sebastian med Aloysius.

Efter att ha varit hemma och torkat upp gick jag ut och träffade Anna. Det blev blandat, Espresso House och Kofi (eller vad det nu kallas...) och sedan en härlig promenad hem. Lite otippat med fika på en lördagkväll, men det var trevligt! (Det är så gått som dött i Stockholm idag. )

KLÄNNINGAR

Nedan följer ett antal plagg som jag antingen gillade och ville ha, eller som jag kände mig lite inspirerad av. Äsch. Jag har ingen aning om hur jag tänkte när jag sparade ner de här bilderna. Hursom. Enjoy!

Miu Miu

En liten T-shirt helt enkelt. "Tischa", säger man bara inte. Så det så!

Juicy Couture
Underligt nog ett höstplagg.

Juicy Couture

Jag gillar tanken på en långärmad mysig varm tröja till strumpbyxor och klackar. Det verkar, mysigt helt enkelt.

Stella McCartney

På något sätt passar den här också in i föregående kategori.

Marc by Marc Jacobs söta klänning "Fiona"
Underbara lilla Amy Winehouse-inspirerade ting!

Burberry Prorsum

Vad annars?

KAPPOR & JACKOR

Som synes blev det en hel del Burberry...

(Det är inte mitt fel att layouten ser förjävlig ut.)

Burberry Shirebrook trench

Burberry Prorsum ribbon tweed

Burberry Maidensgrove trapeze

Chloé double-breasted

Burberry Ibstone cashmere blend coat

Net-a-porter!

Nu kommer frukten från vecka 35s skörd!

Jag gick alltså igenom hela net-a-porters sortiment, och lagrade allt jag gillade!
Det blev en hel del svart, eftersom i princip 75 % av allt jag såg var svart. Några kappor, ett par jackor, ett skjortor, ett par skor och en väska blev vad jag lyckades skrapa ihop!

Nu har jag det!

Botemedlet! Ikväll ska jag se Seinfeld. Även om jag börjar prick åtta imorgon.

Må fan ta Facebook idag

Det är när jag kommer hem och går in på denna alltför överskattad community som ångesten kommer och hälsar på. Endast då. Alltså måste jag ta till mitt lilla knep med solskenshistorier.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det här är nytt för mig, om man säger så. Inget som vanligtvis är. Något som inte varit på länge.

Vad finns att skriva om idag?

Jag kan lika gärna skriva om vad jag har haft för mig idag.
Lyckades få till en bra lockig hårdag idag, no plattång needed alltså.

Först hade vi svenska, där jag först blev ratad, och sedan påmind om gårdagens humörsänkare. Nej tack!
Efter svenskan var det otroligt nog lunch, och jag var givetvis inte alls hungrig. Ösregnade gjorde det också. Anna och jag gick till Mocco, solo, trodde vi. Hela klassen dök upp! Vilket alltså är något bra, även om det kändes lite konstigt. Jag köpte en mocca, som de för en gångs skull hade. Det var lite som en resa down memory lane, faktiskt. På ett bra sätt.

Italienskan, som var tråkig bortsett från Femis hysteriskt underhållande sms, kom innan historian, som så klart var det roligaste.
Det var ungefär då himlen sprack upp och solen tittade fram. Så klart var inte Daniele Fava, (den bästa läraren), sen med att påpeka det:
"Kära elever, solen skiner över vår vackra huvudstad, det är 18 grader varmt. Djurgårn vann matchen igår, livet leker."

Märta, underbara ungen som skulle få träffa min klass idag, kom i tid, men inte i tid för att se klassen då vi slutat tjugo minuter för tidigt. Vi gick till Mocco. Den kom oväntat... En timme och flera roliga historier, (Märtas), och tråkiga historier, (mina egna...), senare, gick jag mot Karlaplan.

Nu borde jag äta middag och/eller göra läxan. Jag känner mig varken hungrig eller smart. Det får nog vänta.

PS. Det kanske är imorgon min stora förändring börjar?

Kära vänner;

Idag har jag inte haft flyt. Alls. Som jag nämnde igår så är idag, den andra september, dagen för fantastisk förändring part one. Vilket förmodligen hade fungerat, om jag inte hade fått en dålig start och vaknat arg. Jag är i princip aldrig arg. Irriterad, absolut. Men arg, nej.

Klockan ringer 07.30 för att pappa ska gå upp. Jag vaknar och ber honom ställa om klockan till åtta. (Jag tycker nämligen om att ha lång tid på mig på morgonen, så att jag kan få pli på mitt hår och dricka te utan att bränna tungan.)

Hursom. Pappa säger säger då; "Men vad behöver du väckarklockan till, jag är ju vaken."

Dum som jag är ställer jag inte själv om klockan. Vilket leder till att pappa väcker mig när klockan är tjugo över åtta. Det är lite väl sent. Då har jag bara en timme och fem ynka minuter på mig innan svenskan börjar. Jag flyger upp ur sängen och påpekar att det inte var ett bra drag att väcka mig så sent eftersom jag ska platta håret.

Då säger pappa följande: "Men, ska du verkligen tvätta håret på morgonen?"

Nej, det ska jag inte, jag ska platta håret, säger jag med min hesa röst och täppta näsa. Pappa svarar då, begåvat nog, med orden: "Jag tycker inte att du ska tvätta håret på morgonen." Det hela upprepar sig kanske, fem gånger.
Vad i helvete.

Imorgon får alltså bli dagen för min positiva förändring part one. Nu ska jag gå och ställa väckarklockan.

"Allt är relativt."

Steg ett på min fantastiska förändring är positiv. Allt är positivt! Kanske inte allt... Men det mesta? Om man säger såhär, jag kan vara positivt inställd till det mesta. Eller, ja, kanske mindre negativ i alla fall.

Det kan väl inte vara så svårt? Klart det inte är svårt! Ni ser, jag lyckas redan.

Vad svaret borde ha varit och numera är:

Det enda alternativet som fungerar har visat sig vara att måla upp små solskenshistorier i ämnet! Så klart! Det fungerar!

Nu är jag plötsligt på ett utmärkt humör. Medlet är alltså att hitta en liknande historia som man hört, och göra om den till sin alldeles egna.

Svaret blir...

1. Det jag redan nu vet att jag tyvärr kommer att välja.
2. Det jag definitivt borde välja. (Och kommer göra imorgon när jag vaknar.)
3. Jag har inte boxarna här.

Frågan är...

... vilken metod som är bäst när man vill bli på bättre humör.

1. Ska jag vältra mig i eländet?
2. Försöka vända det till något bra, och tänka det ordnar sig?
3. Kolla på OC eller Seinfeld?

Fortsättning...

Nej, usch. Jag vet knappt varför jag är på dåligt humör. Eller, jo, det gör jag ju.
Jag känner mig ytlig idag. Inte ytlig på det sätt jag brukar, utan ytlig som i dryg, uppnäst och otrevlig. Ointressant också för den delen. Jag känner skalet, ungefär. Och det spricker inte. Inte idag. Jag kommer fortsätta kritisera och vara dryg hela dagen.

Vad jag vill ha känner jag mig, och är jag, oförkänt av. Det jag vill ha är för bra helt enkelt, på alla möjliga sätt. Helvete också!

Nu måste jag bli bättre, på alla möjliga sätt.

Att störa sig på idag:

Ni vet personer som gör "gurglande" ljud med sitt eget saliv? Det stör jag mig på.
Sedan har vi personer som småsjunger lite för att liva upp plötslig tystnad, "bappbappdoobappapp", till exempel. Det stör jag mig på.

Inte för att någon i min närhet gurglar eller småsjunger för tillfället. Inte för att det spelar någon roll. Jag är bara på dåligt humör.

Sen måndag

Idag börjar jag tolv. Rättare sagt börjar jag tolv alla måndagar i år, vilket är trevligt. Problemet är att jag blir lite seg när jag vet att jag har mycket tid på mig. Det enda jag lyckats med är att platta håret, och det tar tid det, låång tid. Till exempel har jag ingen aning om vad jag ska ha på mig, det löser sig ju.

Men jag ska inte klaga, för jag har precis kollat på BON Sthlm Fashion Week på tv8. Visserligen är inte svenskt mode min stil, men vem vill inte gå till skolan och se Filippa K ut?
Nej, lila är inte en av de färger som jag föredrar, men det kan ju vara snyggt för det. (BON gav mig klädångest.)

Förresten så hittade jag massor av fina saker förra veckan när jag var här, som jag ska lägga ut i eftermiddag! Om jag inte däckar på soffan av sjukdom vill säga... Nej, det får bli en lugn dag idag.

(Jag saknar både vilja och inspiration för att skriva intressant.)

Sjätte dagen

Hörrni, fortfarande irriterad! Det är främst den totala bristen på nyanser i uttrycket som stör mig, ett slags monotont, drygt uttryck.

Nog om det! Nu ska jag leta reda på saker att köpa. Återkommer senare.

Idag, femte skoldagen

Idag har vi otroligt (härligt) nog sovmorgon till kvart i ett.
Om jag sa att jag såg fram emot skolan skulle jag ljuga.

Första dagen insåg jag vem jag för eller senare skulle störa mig på.
Andra dagen blev jag irriterad på en kommentar, men tänkte att det var bäst att avvakta.
Tredje dagen blev jag lite irriterad.
Igår, fjärde dagen, blev jag riktigt irriterad.

Nej, jag vill inte gå i skolan längre än vi behöver. Även om det säkert är "jättebra" för stämningen i klassen, (bla bla), så kan vi väl ta det på en lektion, som faktiskt existerar, istället för att döda tid när man annars kunde göra något roligare? Med roligare menar jag något i stil med att sova, eftersom första veckan i skolan oftast är den värsta trötthetsmässigt.
Oj, hoppsan, nu kanske jag blir klassad som negativ. Eller, hoppsan, kanske inte eftersom alla jag pratat med stör sig på samma person.

Nyheter om hur dagen gick kommer runt fyra... Men jag vet redan nu att det kommer vara något irriterande med dagen. Riktigt irriterande.

Fy fan

Läxa. Jag har hitills haft tre, (TRE), lektioner, och har redan en läxa att göra. Om jag sa att den var svår skulle jag definitivt ljuga, men det känns så segt att läsa läxor nu.

Hur min nya klass är? Den verkar trevlig! Så här långt alltså. Vi är fortfarande i stadiet där man inte riktigt kan säga vad som helst. Den person som började irritera mig igår efter ett, från min synvinkel, otroligt irriterande uttalande, irriterar mig i dag ännu mer.
Jag vet att Anna också är irriterad. Och jag kan svära på att killarna bakom oss också var bra irriterade idag. Säkert var en hel del andra också det.
Det var svårt att hålla sig för skratt, om jag säger så... Med andra ord var det omöjligt. Vilket visserligen gladde mig då något sällan är så roligt att man inte kan låta bli att skratta!

Så roligt har ingenting varit sedan "That's cool..." för ungefär en månad sedan, och det var riktigt roligt.

Glada nyheter!

Eller, ja, glada och glada, men åtminstone underhållande nyheter. Den okände turken som infiltrerat hela vänskapskretsen på Facebook är inte längre medlem och kan alltså inte terrorisera oss längre. Lättnaden låter sig höras.
Tyvärr har en okänd bangladeshisk (?) herre funnit sig till rätta och omedvetet tagit turkens plats. En riktig idiot är han också, som om det inte vore nog redan. Nu menar jag inte att han är jobbig eller så, vilket han förresten också är, utan att han är en idiot.
Engelska kan han inte heller. "Yes how do you know me because I am an unknown person for you isn’t it?". Och sen har vi den lilla dikten: "Friends and friendship---it's a packedge of "FEELINGS". Nobody can "MAKE" it, Nobody can "Break" it, Nobody can "Explain" it. Only "YOU" and "I" can "FEEL" it. We are the friend forever."
Observera att jag inte bjudit på mig själv när det gäller svar.
Jag förbannar den som skapade chatfunktionen.

Hm...

Jag märker att jag är snubblande nära att vara något jag själv föraktar. En vardagsbetraktare. Bättring!

På gränsen

Det är väl bara att hälsa ångesten välkommen. Det börjar dra ihop sig mot skolstart.
Alltså finns det bara ett botemedel: att gå på stan. Idag har jag gått, det vill jag lova.

Gick först på Vilmas inrådan till Monki på jakt efter chinos. Tyvärr fanns bara kritvita kvar, och kritvita var helt enkelt inte vad jag letade efter idag. Efter det tröttnade jag på att vara på Söder, och åkte till Biblioteksgatan för att gå till Urban Outfitters. Där fann jag dem! Ett par trevliga marina chinos från LUX. Det fanns ett par från Thomas Burberry som jag provade också, men de var lite för stora i benen. Faktiskt inte snygga alls. Så det blev de andra! Med det på mitt samvete skuttade jag glatt vidare. Jag tittade in på Skindeep också, men det var ett enda rea-sammelsurium, så jag avstod och gick hem istället.

Förresten så är Fältöversten numera outhärdligt. Jag såg att de öppnat ett litet café mot Karlaplan, men det kommer knappast att göra någon skillnad. Vem vill ha utsikt mot tunnelbaneuppgången?

Igår. Herregud. Att det är så lätt klanta sig.

Hursom, så skulle jag trilla Karlavägen fram till Sibyllan för att köpa te för att vara lite trevlig och inte komma tomhänt när jag åker från vår lilla stad idag. Trilla var ordet, ja. Ni vet plattorna som ligger vid övergångsställena när man går från allén till trottoaren på andra sidan? Det var förbannat halt igår, det kan jag säga. Riktigt halt. Jättehalt vore inte att gå till överdrift. När jag rundar den enorma vattenpölen på väg upp på allésidan, är det halt, blött, och fyllt av hala, blöta löv. He he. Jag kom knappt undan med hedern i behåll, (någon av de två gångerna), om man säger så...

Då, till det senare. När jag kommer till Sibyllan, och redan har beställt (det är alltså i princip redan paketerat och fint) inser jag att den där maskinen från riddarnas storhetstid knappast tar kort. Jag får veta (jag visste det redan) att det ligger en bankomat mittemot.
Den fungerar inte. Jag går tillbaka, och får då reda på att det ligger en runt hörnet, mittemot kyrkan. Jag går dit, och inser, tack och lov innan jag hunnit sätta in kortet, att jag inte är helt säker på min kod. Såhär i efterhand kunde ha känt mig helt säker eftersom det var rätt kod, men hursom. Jag går alltså tillbaka, och berättar att jag inte kan min kod, och därför måste gå hem och kolla den. Vilket jag också gör, och på vägen förbannar jag mitt beslut att betala med mina sista kontanter på Apoteket en timme innan.
Ett mycket roat "Välkommen tillbaka" var vad som mötte mig när jag faktiskt, i mina splitternya, hyfsat blöta jeans, kom tillbaka. Sedan var det ju bara att undvika allén och inte trilla hem igen. Trevligt väder!

Förresten, hur gör man för att få veta statistiken? Inte för att det är en jävel som läser det här, men ändå! Det vore trevligt att veta, typ.

Vad man kommer på när man har tråkigt 2:

Jo, häromdagen drömde jag att jag gifte mig. Inte av kärlek utan av någon slags snällhet, jag förstod aldrig riktigt varför, men det är inte det som är grejen, utan klänningen. Jag hade gul klänning. Filippa K-gul visserligen, men fortfarande gul. Vem skulle gifta sig i citrongult? Jag äger inte ett enda gult plagg för att jag inte klär i det. Blää.

(Alltså, roligt och roligt.)

Vad man kommer på när man har tråkigt:

I förrgår, eller någon annan dag kanske, när jag träffade Fempan, så gick vi in i en butik vi inte kände igen på Norrmalmstorg, ni vet, den lokalen som SOLO hade förut.
Vi går in, tittar runt, pratar lite om Thomas Grabe, Femi berättar något som fortfarande chockerar mig (vad hände där?!), och då ser vi dem: de fulaste jeansen i historien om jeans. Jeans som under knäna övergår till att vara benvärmare. Vi tittar vidare, och hittar ett par ännu värre byxor. Jag vet inte ens vad de skulle föreställa. Extremt enorma linnebyxor kanske? Laxrosa var de i alla fall.
Eftersom Femi och jag tillsammans blir så mogna måste vi givetvis prova ett par var... Fempa tar jeansen och jag tar.. vad man nu ska kalla dem. Resultatet var som väntat... hysteriskt.
Femi hävdade bestämt att hennes var långt ifrån lika fula som mina, och det hade hon kanske rätt i... Femi sitter i alla fall på bildbevisen, och känner hon för det kommer hon säkerligen att publicera en kopia på sin lilla blogg, länkad till här bredvid.

Hur gick det då?

Jag pallrade mig ut, runt fem, och åkte till mamma enbart för att vattna orkidéen. Därefter insåg jag att det inte var lönt att försöka gå på stan, det är ju tydligen söndag. Så jag gick till Karlaplan för att handla lite sallad och laga mat. Till mig själv. Inte konstigt att jag inte är på bra humör. För min för tillfället obefintliga omgivnings skull kunde jag glatt och helt utan anledning konstatera att det i alla fall inte regnade.
Jag insåg att det, som vanligt, inte fanns något att titta på på TVn. Som jag dessutom inte ens hade lust att titta på. Så jag slötittade på Too young to marry, ett riktigt stillöst tonårsdrama som givetvis slutade lyckligt.

Ett litet test nu, hur intressant var det där egentligen? Inte särskilt eller hur? Nej?
Jag trodde inte det heller.

Förresten:

Innan jag glömmer det. Jag jobbar på flera fantastiskt livsbeskådande inlägg. Bara för att påminna mig själv, så jag kanske åstadkommer något vettigt idag.

Nej, nu ska jag pallra mig ut medan det ändå är uppehåll.

Idag, söndag

Är det verkligen söndag idag? Jag har helt tappat förmågan att hålla reda på dagarna...
Hursom! Idag händer det ingenting. Hela dagen har gått och jag har inte åstadkommit någonting. Alls. Inte för att det gör något, man är ju ledig. Men det går inte att undvika att det känns som att man spiller tid. Tänk, jag är gammal snart om jag fortsätter såhär hela sommaren.
Man måste ta vara på tiden så man får leva ordentligt. Den tanken känns visserligen förbannat morgonpigg. Nej, det struntar vi i. Att åstadkomma saker kan jag ju roa mig med i höst.
Alltså om sexton dagar idag. Sexton. Herregud, vad bråttom jag fick nu. Helvete också! Nej, nu måste jag gå ut, göra något, känna att jag fyller min tid med något vettigt.
Jag tror att jag ska gå på stan. Men, jag ska INTE gå in på "nya" butiken på Norrmalmstorg, det ska jag låta bli. Det är inte alls en bra affär att gå in i ensam. Det blir lätt lite påtagligt att man skulle må bättre om man hade någon att skratta med. Annars kommer jag att känna mig ensam, så ensam.

Vardagsbetraktelser?!

Vad är grejen med vardagsbetraktelser? Är vardagen verkligen så intressant?
Är det Seinfelds fel? Att eftersom Seinfeld är så roligt är det lika roligt att vi skriver inlägg som egentligen inte handlar om någonting, alls. Personligen spyr jag på vardagsbloggar. Alltså de som bara skriver om sin vardag. Eller, sina så kallade vardagsbetraktelser.

Vad får oss att tro att vår vardag är så intressant för andra?
Vem bryr sig om vad jag äter till lunch? Jag vet att jag själv inte bryr mig om vad andra äter. Det saknar liksom helt anledning, och dessutom skulle jag säkert lägga det på minnet, och då skulle det ligga där, och ta upp plats. När jag kan komma ihåg vettiga saker vet jag istället vad "vem som helst" åt under gårdagen.

Så länge "vardagsbetraktelser" inte är befogade, pga. av att de är underhållande, är det ingen idé att ens försöka. Att plottra ned lite tankar om något roligt alt. deprimerande som hänt under dagen är en helt annan sak än att skriva ett enkelt inlägg om vad man själv, och vännen åt på Espresso House, att man sedan ska gå och shoppa, och så en liten bild på det.

Om man inte har något att säga, ska man inte låta bli då? Är bloggen för många bara en dagbok för minnets skull som råkar vara offentlig? Kan man kalla Carrie Bradshaws texter för vardagsbetraktelser eller är det ett hån?
De är ju åtminstone intressanta.

Sommar, sommar

Idag är det riktigt dåligt väder. Riktigt dåligt, så pass dåligt att jag inte tror att jag kommer att gå ut över huvud taget. Nu lyssnar jag på Jens Lapidus sommarprogram som jag missade då jag var i London i veckan. (Reserecension kommer senare!) Som väntat och förväntat har han ett utmärkt program. Minus musiken då kanske... Fattarus "Mina hundar"... Nej tack... Ska jag ens gå in på vad jag tycker om Sean Pauls "Gimmie the light"? Nej, kanske inte...'

Första utkast:

Bla, bla, bla.